Tankar och känslor i ett enda stort explosionsartat kaos. Vet inte vad jag borde, vill eller ska eller kan. Och hur kan man egentligen veta? För en känsla kan ju vara så himla förvirrande och behöver inte vara i närheten av vad som är sant och riktigt. Särskilt när man är 20 år ung och vad man känner många gånger inte varar längre än några få minuter innan det tynar bort bakom nästa ologiska tankebana. Sentimentalitet och tankar på framtiden i samma ögonblick resulterar i frontalkrock och en punkterad lunga. Måste sluta tänka för jag kan snart inte andas.