ONSDAG 18 SEPTEMBER.
USB-PROBLEMET ÄR LÖST! Förstå min lycka när Adam har köpt en ny diktafon (journaliststudent, ni vet) och usb-sladden till den även fungerar till min kamera. Blev så exalterad att jag gick lös med kameran hemma i lägenheten eftersom jag inte hade någon fotoidé.
Och det här är vad jag förhoppningsvis kommer att göra till våren och fem år framåt. Åh, vad jag känner mig peppad och skräckslagen. Taggad för att det känns så himla kul och intresserant, men samtidigt så jäkla rädd för att det ska bli för mycket och att jag ska gå in i den ofattbart hårda väggen igen. Det gjorde så ont senast och jag vill aldrig uppleva det helvetet igen.
Men jag borde väl inte oroa mig över sånt som ligger flera månader bort. Det är ju bara så svårt att låta bli... Ikväll ska vi ha kaffe- och fotbollskväll här hemma. Adam har bjudit hit en hel drös med folk, så det blir antagligen fullt hus. Men det blir säkert trevligt!
Förresten, hur SJUKT söt är inte den här varelsen??? Har sagt det förut, men jag. älskar. våra. katter!!!
